Under dag 3 utförde vi Southern blot, tillverkade prob ,prehybridisering och hybridisering. Och under dag 4 tvättade vi vårt membran och sedan detekterade vi vårt mål, dvs LL-37 gen som finns i plasmid DNA.
När vi utförde PCR och elektrofores under dag 2 var snabb och relativt enkel att utföra,men risken för carry-over kontamination och att optimera rekationen för att undvika ospecifika produkter.Men då fick vi inte vårt önskade resultat p g a bufferten med lågt pH-värde som ledde till att vi fick inga band.
Under dag 3 fortsatta vi vår laboration på att utföra Sorthern blot,som var enkel metod men tog lång tid.Då fick DNA-molekyler bundet till membranet och sedan tillsatte vi prober som vi tillverkade till membranet för att detektera LL 37-gen. Efter ca fem minuter började vi se vårt membran, då fick vi inte vårt resultat. Vi lämnade vårt membran i mörk ca 4 och fick det resultatet.
Anledningen till att vi inte fick vårt mål efter ca fem kan vara något fel i vår prober eller var fel på antikropparna, eller själva detektionen. Själv tror jag att det fel på tillverkning av prober. Tack och lov att vi fick LL 37 genen och vektor som syns tydligt.
Det är klart att vi gjorde misstag, men ändå har jag fått träna på många praktiska moment t ex gelgjutning vilket är bra och jag önskar att vi kunde få mer tid till detta. Det är stor skillnad mellan att läsa om metoder och att praktiskt utföra dem.
Sen är det ju väldigt bra att få pröva på olika metoder så att man själv ge bilda sig en uppfattning om deras tillämpningar och begränsningar.
Det viktigast var nog ändå att få en övning i att planera och lägga upp sitt arbete lite mer självständigt än tidigare och att faktiskt få en förståelse för vad det är man gör och varför man gör det så att man kan förstå och tolka resultatet.
